Varje by i hela världen, varje företag, samhälle och alla relationer påverkas. Det som nu utspelar sig ligger bortom vår fattningsförmåga och har slagit sönder många människors möjlighet till liv. Sorg, smärta, saknad.
Vi kan också se positiva saker i Coronans spår. Kreativitet och nyskapande blommar som kanske aldrig förr. Vi förstår något av den kraft som finns nedlagd i människan. Urkraften som gör att släktet lever vidare anas när vi nu ställer om och hittar nya framtidsvägar. Vi kan ana storheten och mysteriet som finns i skapelsen.
Coronaviruset kan fungera som framkallningsvätska. Nu hälls det över samhället och individer – och saker och förhållanden framträder tydligt. Vi kan ta till oss och lära.
Det som nu sker kan hjälpa oss att se vad som är det egentligt viktiga. Vad som är oumbärligt i livet. När vi inte får vara tillsammans så blir det tydligt att det är gemenskapen som vi vill och hela tiden längtar till. Isolering, karantän – eller social distansering som det heter på nysvenska i dessa tider – är något i grunden omänskligt. Det blir tydligt nu.
Nu får vi inte hälsa på våra nära och kära som uppnått hög ålder. Dom vi inte kan besöka nu hälsade vi på för sällan också tidigare, då när allt var ”normalt”. Det är bara att erkänna. Det finns så många ursäkter för att skjuta upp samtalet eller besöket – ”jag ska bara…” som Alfons Åberg brukar säga. Nu har Coronan hjälpt oss förstå vad som är viktigt. Tvånget till separation hjälper oss förstå att dessa relationer är livets djupaste mening. När vi kommer ut på andra sidan så kanske vi kan förstå detta och återta något av vår förmåga till relation, till närhet och gemenskap. Att hålla handen, kramas och bry sig om varandra är att vara människa. Gemenskapen är vårt signum!
Jag vill dela min bön med er läsare.
Gud, vi ber för alla; som just i denna stund sörjer sina döda, som väntar och vakar i ovisshet vid sina kära. Hjälp oss vara människor i det oförutsägbara.
Vi ber för alla dem som sliter för att ta hand om sjuka, för att planera smittskydd och för att bygga ett hållbart samhälle. Vi ber om hjälp att mitt i det svåra se framtidshopp – för oss själva, för vår granne och för vår värld.
Gud, hjälp oss att leva i en värld som vi inte kan behärska, kontrollera eller förstå. Hjälp oss att leva med tillit och öppenhet, även om vi ofta känner oss små och rädda. Låt oss höra evangeliernas ständiga uppmaning, både från änglar och Jesus: Var inte rädd.
Amen.