Från Region Gotlands besöksstrateger, besöksnäringens lobbyister och restaurangägarna hörs jubel över en rekordsommar med fler turister än bofasta på ön. Men turismens dolda kostnader är stora.
I rapporten "The Invisible Burden" från 2019 som skrivits i samverkan mellan Cornell University, Travel Foundation och Epler Wood International belyser skribenterna vikten av att redogöra för turismens dolda kostnader. Bland annat menar de att kostnaderna kan handla om utbyggd infrastruktur för att möta turisternas behov snarare än de bofastas (exempelvis kryssningskajen i Visby) och kostnader för överexploatering av vatten (exempelvis byggandet av avsaltningsverk, vattentankbilarna som körs ut och hanteringen av enskilda brunnar som sinar).
Rapporten visar också att det kan tillkomma kostnader för explosionsartad avfallshantering (exempelvis den enorma mängden pizzakartonger på strandpromenaden, skräpet i naturreservaten eller i parkerna som städas av kommunen), ökade boendekostnader för bosatta (exexempelvis den extrema prisutvecklingen på mark och bostäder på ön under senaste åren) och otrygghet genom underminerad sammanhållning i samhället (exempelvis den otrygghet som kommer av det ökade festandet i Visby under sommaren).
Dessutom tillkommer också kostnader för att underhålla och skydda våra naturvärden (exempelvis tillsyn eller restaurering efter det att husbilar parkerat i naturreservat.) Detta är några av många exempel på turismens negativa påverkan på vår ekonomi.
Vad är Gotlands dolda kostnader för turistnäringen? För visst måste Region Gotland ha gjort en sådan kalkyl när man beslutat att besöksnäringen är en av de absolut viktigaste? Den beräkningen finns dock inte med i underlagen som ligger till grund för den besöksnäringsstrategi som regionfullmäktige antog i februari 2019. Visa oss gärna notan som vi betalar för att turisterna ska utnyttja vår ö som ett flyktigt sommarnöje.
Värt att nämna är att i samma strategi fastslås att Gotland ska ”upplevas som norra Europas mest hållbara och attraktiva besöksmål 2027”. I den 23 sidor långa texten nämns ordet ”hållbart” nära 70 gånger i olika versioner. Den nämner också ett årligt tillväxtmål på 7 procent för besöksnäringens företag på Gotland. Samtidigt står turismen för 8 procent av världens samlade koldioxidutsläpp. Den ekvationen måste väl vara svår att få ihop, till och med för turistlobbyn?