Visby innebandyklubbs klubbchef Joakim Bandholz intervjuades nyligen på Helagotland. I artikeln berättades om en satsning som innebär att även flickor blir välkomna i verksamheten. Artikeln beskrev i positiva ordalag detta nya. Borde inte en artikel som belyser att flickor hittills inte varit välkomna i en verksamhet som fått betydande summor i aktivitetsstöd andas mer av ansvarsutkrävande och kritik?
Bandholz konstaterar i relation till avsaknaden av flickor att:
”Det har inte varit något aktivt val att det blivit så, vi har bara accepterat att de inte kommit till oss.”
När vår dotter gick i första klass ville hon börja spela innebandy. Några av hennes klasskompisar hade börjat spela i Visby IBK och det ville hon också. Vi blev glada över att hon hittat en idrott som hon tyckte om och kontaktade IBK:s kansli och frågade om det fanns plats för vår dotter. IBK svarade i mejl:
”Hej!
Enligt styrelsebeslut så är Visby IBK en ren pojkförening. Det är uppe till diskussion då vi har känt av intresset från flickor också men just nu står beslutet fast. Jag får tipsa om Endre IF. De är en ren tjejförening med lag i alla åldrar. Lycka till!”
Det låter som ett i högsta grad aktivt val, och inte något som bara hände som Bandholtz påstår.
Vi blev mycket förvånade över föreningens hållning och hur det var möjligt att de kunde fatta ett sådant beslut och ändå fortsätta få kommunalt aktivitetsstöd. Vi tog upp frågan med såväl tjänstemän som politiker på regionen. Reaktionen från de vi pratade med var lika upprörd som vår egen. När vi efter en tid frågade om det förts några politiska diskussioner om det hela fick vi intrycket av att det inte fanns någon politisk vilja att se över reglerna.
Det var inte representanter för Visby IBK eller regionen som på skolgården förklarade för vår dotter och hennes kompisar varför de inte fick spela tillsammans i IBK. Det fick dessa 7-åringar själva reflektera över. Vår dotter berättade med sammanbiten min och tårar i ögonen att hon tänkte spela in en film för att visa att hon visst var tillräckligt duktig för att få vara med i IBK. Vi fick förklara för henne att det nog inte skulle hjälpa och att det inte var henne det var fel på.
Tack vare Visby IBK fick vår dotter vid sju års ålder lära sig att på Gotland räcker det med att vara flicka för att inte få vara med. Att regionen under många år understött denna ordning är anmärkningsvärt. Att Visby IBK inte kan stå för sitt aktiva val att diskriminera flickor är ynkligt!