Förintelsens Minnesdag uppmärksammas särskilt i år. Den 27 januari är det precis 75 år sedan nazisternas förintelseläger i Auschwitz befriades.
Med de otäcka strömningar som drar fram här och ute i Europa är minnet av Förintelsen fortsatt viktig att påminna om. För minnen sjunker undan, nya generationer kommer och förnekelser av det inträffade florerar. Alla goda krafter måste därför mobiliseras för att påminna om det som bevisligen skedde så att det aldrig kan ske igen.
Men främlingsfientligheten har ökat under senare år, det annorlunda oroar med följd att populistiska partier växer fram med grumlig agenda.
Människan bor ju på ett litet klot i Universum. Klotet i sig har egentligen inga gränser. Allt hör samman, alla beror av varandra.
Den 23 januari uppmärksammades Förintelsen med en högtidlighet i Riksdagshuset. Ett nätverk i riksdagen genomför detta sedan 14 år för att minnas och att påminna om människors lika värde.
Den gamla banksalen var överfull och där fanns också 12 överlevare från förintelseläger. Det var en speciell känsla att få vara på plats under denna högtidlighet.
Riksdagens talman Andreas Norlén höll ett strålande tal – engagerat och eftertänksamt. Påminde om detta osannolika att 6 miljoner judar dödades och brändes i de många förintelselägren. Plus nästan lika många andra människor som nazisterna ansåg inte kunde inordnas i den ariska rasen.
Alla dessa miljoner människor var fulla av liv, fulla av glädje och fulla av hopp innan det osannolika hände. Talmannen påtalade att vi alla måste står upp för de grundläggande värdena humanitet, frihet och demokrati. Att avge ett löfte att i alla sammanhang verka för dessa värden. Att varje dag påminna om att varje enskilt liv har ett värde. Att ingen människa någonsin lever förgäves. Att det nazisterna stod för aldrig får hända igen.
Han påminde också om Raoul Wallenbergs insatser att som 32-åring rädda tusentals judar undan Förintelsen. Också ett 75-årsminne. Men Wallenberg togs till fånga av Stalin och där försvinner alla spår.
En del av högtidligheten i Riksdagshuset var att uppmärksamma Fåröbaserade konstnären Eva Ek Schaeffers stora gobeläng, som efter många år i vävstolen nu hängde över scenen.
Den benämns Mnemosyne, efter minnets gudinna i den grekiska mytologin. Väven visar de oändliga tågen som fraktade människor till brännugnarna och påminner om Raoul Wallenbergs insatser. En stark gobeläng som man vill hoppas får en offentlig placering för att ständigt påminna om Förintelsen och livets värde.