I går mötte jag en mamma och en liten pojke i en affär. Pojken gnällde och var sur och besvärlig. Mamman blev irriterad och sa argt:
"Du fick ju nyss en stor glass. Kan du inte vara nöjd nångång?”
Jag blev fundersam. En stor söt glass till ett litet barn är som om en vuxen hade ätit fyra. Blir man mätt och nöjd av det eller får blodsockret fnatt? När kroppens insulin har tagit hand om allt socker så blir man gnällig och ynklig, trött och godissugen. Så svaret på mammans irriterade fråga om han inte kunde vara nöjd är att det kunde han inte för hans blodsocker var i obalans.
Vad gör man då som förälder? Ska man inte ge sitt barn glass? Det är klart att barnen ska få glass ibland. Köp den minsta storleken. Köp den ytterst sällan. Barnet ska först har ätit mat. Och ha nåt i väskan, lite frukt och vatten, när gnälligheten och det låga blodsockret kommer.
Var rädda om varandra.