Jag kan inte sluta tänka på Malous intervju med familjehemsmamman som tagit hand om "Lilla Hjärtat" från födelsen. Ett omhändertagande från födelsen vittnar om mycket långvariga och allvarliga brister i föräldraskapet.
Vad som framgick av intervjun hade föräldrarna begärt att omhändertagandet skulle upphöra. Länsrätten beslutade i enlighet med Socialtjänstens bedömning om ett fortsatt omhändertagande. Föräldrarna överklagade beslutet till Kammarrätten som upphävde Länsrättens beslut. Flickan skulle således flytta hem till föräldrarna.
Detta beslut har säkerligen lett till många frågetecken. Hur kommer det att ges svar på alla frågor som uppstått efter detta program? Hur kommer förtroendet för rättssäkerheten att påverkas?
Domstolarnas uppgift är att döma på samma underlag och vad är det då som kan ligga till grund för så olika bedömningar? Skiljer sig rätternas ledamöter i kunskap eller?
Att besluta om barns skiljande från föräldrarna är en mycket grannlaga och svår uppgift som måste tas på största allvar. Hur ser kunskaperna ut hos dem som fattar besluten när det gäller barns utveckling, hur förändringar i livsmiljön påverkar i olika åldrar, vad som krävs för en ny anknytning?
I "Lilla Hjärtats" ålder (cirka tre år) har hennes naturliga självständighetsprocess börjat i samklang med de trygga vuxna som var nära henne. Att bryta en sådan process, med andra vuxna att knyta an till i en annan miljö med annan livsstil och säkerligen andra värderingar kan vara förödande för ett barns utveckling. Kammarrättens beslut blev också förödande. Flickan utsattes för ett våld av föräldrarna i hemmet som ledde till hennes död.
Socialtjänstens verktyg och barnperspektivet behöver förstärkas. Speciella domstolar för denna typ av ärenden? Tydligare kriterier i lagen?
Var ligger ansvaret för "Lilla Hjärtats" död?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.