De människor som gör sig bemärka i ett samhälle kan ha stor framgång, höga titlar, speciellt skickliga eller viktiga uppdrag. Gemensamt är att de personerna kommer att bära en offentlighetens skrud.
Den övriga menigheten kommer att beundra, se upp till, beklaga sig över och reagera på det överheten gör eller inte gör. Så är det bara på gott och ont.
Under alla år så har överheten i Biskopsgården alltid haft en flagga hissad på den majestätiska flaggstången. Flaggan där har varit en trygg punkt som varje dag har hälsat menigheten och informerat om vindens styrka och riktning.
En fast symbol i en orolig värd.
I en riktigt ruggig storm i vintras slets sig flaggan. Dess sista rester skälvde i vinden. Flagga föll död ner. Borta. Kanske var det ett omen om vad som skulle komma.
Vi har en ny överhet i Biskopsgården. Att inte bära flaggan som tidigare, är det en signal till menigheten? Om vad i så fall?
Eller bara snålhet, mänsklig glömska, ointresse för det som menigheten kan ha sett som närvaro, tradition, kontinuitet.
DBW:s flagga i trägården fick även den ge vika i stormen. Där kom en ny flagga skyndsamt på plats.