Frågan om bor i dricksvattnet har hanterats på mindre bra sätt av berörda myndigheter i Sverige och i utlandet. Detta skadar helt i onödan näringsverksamhet bland annat på Fårö och övriga Gotland. I Sverige följer myndigheterna EU:s beslut och riktlinjer. Så måste det vara. När det gäller bor i dricksvattnet har sedan många år ett gränsvärde på 1,0 mg/L fastställts av EU.
Världshälsoorganisationen (WHO) – som självfallet har mycket bättre expertis i frågan än EU – hade tidigare samma gränsvärde som EU, men efter noggranna expertstudier ändrade WHO redan 2011 gränsvärdet till 2,4 mg/l.
I EU väckte därför en parlamentariker i december samma år frågan om att anpassa EU:s gränsvärde till expertmyndigheten WHO:s. Det hade varit naturligt eftersom WHO och inte EU besitter kompetens och sakkunskap i frågan. Tyvärr var detta en alldeles för enkel lösning för att EU skulle kunna acceptera den. I stället utlovades 2011 att expertgrupper inom EU skulle ta tag i frågan.
Drygt fem år senare har ingenting hänt vilket är både anmärkningsvärt och upprörande. Det vore en lämplig uppgift för centerns EU-parlamentariker Fredrick Federley att undersöka vad som hänt eller rättare sagt varför inget hänt. Det finns inget skäl att misstro WHO:s expertbedömning om rimligt gränsvärde, även om tydligen en enskild professor i Uppsala råkar göra det.
I avvaktan på att något händer på EU-nivå med anpassning till WHO:s riktvärde vore det rimligt att svenska livsmedelsmyndigheter till exempel i Visby beviljar dispens för verksamheter på ön där dricksvattnet understiger WHO:s gränsvärde. Dispensen bör gälla tills EU kommit till skott i frågan.