Jag är inte född på Gotland och på grund av arbete så har jag inte bott på Gotland på många år och knappt varit där på senare tid.
Men jag har mycket erfarenhet av att se magin i en ort sakta dö av vad en del kallar utveckling, då jag har mina rötter i Åre. Den mysiga fjällbyn har blivit ett jetsethäng med multinationella företag och semesterbostäder åt en elit som de flesta av oss aldrig kommer att kunna konkurrera med.
Med en klump i magen har jag läst att en bro till Fårö åter är på tapeten. Man pratar om tillgänglighet och smidighet men hur tillgängligt och smidigt ska det vara att ta sig till en av Sveriges bäst bevarade smultronställen? Bevaras magin om man knappt behöver sänka farten innan man är på plats? Är Fårö stort nog för att svälja den enorma mängd människor som en bro kan leverera?
Längre upp i Medelpad fanns en gång en liten pärla i Östersjön. Alnön utanför Sundsvall var likt Fårö svårtillgängligt med långsamma färjor med dålig kapacitet. Det krävdes en stunds paus för att ta sig till den regionens finaste stränder och strövområden.
I dag är bron väl inarbetad. Den flyttar tusentals fordon dagligen och Alnön är som vilken annan stadsdel som helst.
Är vi beredda att riskera att Fårö går samma öde till mötes?
Jag hoppas att beslutet hamnar hos de få åretruntboende på Fårö och jag hoppas att de bestämmer sig för att bevara i stället för att exploatera sin ö.