Varje gång jag är ute och går är jag rädd. Rädd att det runt nästa krök på gångstigen ska komma en lös hund med sin matte eller husse några meter efter.
Jag drar mig därför för att promenera på de fina gångstigar som finns i naturen, håller mig till trista trottoarer där hundägarna av nån anledning inte brukar släppa lös sina hundar.
"Jag har full koll på hunden". "Han är världens snällaste".
Hjälper inte mig tyvärr och det spelar inte roll. Vill du har hunden lös får du ta dig till områden ämnade för detta. Vårt offentliga rum ska vara tillgängligt för alla, inte bara för din hund.