Jag är kontaktperson och eftersöksjägare och som sådan är det mycket svårt att hitta trafikskadade rådjur i det höga gräs som finns utmed våra vägar. Ofta är olycksplatsen dåligt markerad av bilförarna och man kan få gå flera kilometer utan att hitta viltet. Ibland får man kalla ut eftersökshund och då uppstår ytterligare ett riskabelt moment – man tvingas gå ute på vägbanan med hunden, där trafiken forsar fram utan större hänsyn, även om både jag och hunden har reflexväst.
Vi eftersöksjägare har tidigare tagit upp det här problemet med polisen, men fick till svar att den inte har hand om tillsynen av vägkanter. Helt riktigt, men vi hade hoppats på medskick till Trafikverket om problemet för oss med trafiksäkerheten.
För cyklister är det höga gräset ett elände – särskilt när det regnat och exempelvis cikorians grenar hänger ner och tvingar cyklisten längre ut i vägbanan än om kanterna varit kortklippta. Motionerande hundar kan inte heller springa i halvmeterhöga grästuvor, däremot tar de sig fram lätt på nerklippta vägkanter. Ytterligare ett argument för att växtligheten skall bort.
Det tyngsta argumentet är kanske ändå att värna den biologiska mångfalden. Mängder av insekter söker sig till de få blommor som finns och blir också i mängder offer för trafiken. Döda insekter på vägbanan lockar fåglar, igelkottar och rävungar som också ligger överkörda på vägarna. Helt enligt naturens lagar kommer större djur som rävar, måsar och kråkfåglar för att ta hand om kadavren – och så har vi även dessa som offer för trafiken. Skall vi värna bin, humlor och andra insekter skall vi väl ändå locka bort dom från vägarna, inte till.
Även större djur som rabbis, igelkottar och framförallt rådjur döljer sig i vägrenarnas höga gräs och bidrar till dödligheten bland djur. Under jakttider är det förstås också svårare att upptäcka en jakthund som kan befinna sig längs vägen när den fått upp ett spår.
Ett ljus i det kompakta vägkantsmörkret är polisen Kenneth Kronberg, som på gotlandsbesök uttryckte förvåning över hur det ser ut längs de gotländska vägarna. Han hade aldrig sett något liknande i hela Sverige, sa han till helagotland.se och det var inte menat som beröm.
Kanske kan förnuftet segra så småningom och vi kan sätta trafiksäkerheten främst på våra vägar och förpassa den biologiska mångfalden till ängar, hagar och trädgårdar.