Vi har alla ovanor, som vi egentligen vet att vi borde sluta med. Kanske är det rökning, godis eller för mycket tv-tittande. När någon då föreslår att man borde sluta med en ovana, till exempel att äta djur, hur reagerar man då?
Går i försvarsläge och försvarar sig mot detta kränkande ingrepp?
Försöker med ologiska argument om hur lejon beter sig, stenåldersmänniskornas vanor och inuiters livsstil?
Hävdar att all vetenskap är omtvistad eller att andras lidande är moraliskt irrelevant?
Eller kanske man låtsas att man litar blint på reklamens bild av verkligheten och att man därför kan köpa svenska djurs kroppar?
Det finns många exempel på argument som trotsar all intellektuell ärlighet.
Ett annat alternativ är att läsa en bok om djurs känslor och applicera det man lär sig på instängda kycklingar och grisar eller studera en artikel om havsdjurs intelligens, speciellt bläckfiskars. Det finns många dokumentärer som beskriver utfiskningen, pälshandeln, läderindustrin, köttets miljöpåverkan och hälsofördelarna med växtbaserad mat. De är inte gjorda av extremister som vill begränsa dina valmöjligheter utan av engagerade människor som vill exponera sanningen, rädda djur och förbättra miljö och hälsa.