Har just läst Boy Larssons bok om fattigstugorna i Sverige under 1800-talet och framåt.
En dokumentation om hur samhällets välbärgade behandlade den fattiga delen av befolkningen som inte hade något som helst människovärde. En skrämmande läsning om hur fattiga människor behandlades. Utdragen ur kommunernas protokoll får en att undra om fattiga människor ansågs som en börda för samhället och närmast borde utrotas. Man börjar tänka på Hitlers utrotning av judar.
Det senare skedde dock en bit in på 1900-talet. Läs boken om fattigstugorna och begrunda den hemska inställningen till fattigt folk som överheten hade. Idag har vi fattigpensionärerna, främst kvinnor som efter ett långt liv med hemarbete och barnuppfostran har en ålderspension som knappt går att leva på. Är det en rimlig behandling av en del av befolkningen?
Så har vi den befarade vattenbristen i Visby där vi måste dra ledning med havsvatten från Kvarnåkershamn till Visby för att turisterna ska få möjligheter att duscha flera gånger om dagen om vi på nytt får en varm sommar. Vad gör man inte för att måna om turisterna?
Försvaret på Tofta får miljarder för att stärka Gotlands försvarsförmåga. Tänk om regionen fått denna inkomststärkning då hade regionen haft en ekonomi med överskott och kunnat erbjuda en fantastisk och bra omsorg för alla gamla och sjuka gotlänningar. Vilken önskedröm.
Läs boken om öns fattigstugor. Den manar till eftertanke.