Ekonomin tappar fart. Runt om i Europa ser vi hur återhämtningen efter finanskrisen stannat upp och centralbankerna skruvar ned prognoserna för tillväxten. Sverige är inte immunt mot det. Vi är ett litet exportberoende land som påverkas mycket när den internationella konjunkturen sviktar - något som kommer få konsekvenser även på Gotland.
Under de senaste åtta åren har Region Gotland brottats med sina utmaningar kopplat till ekonomi och budget. Trots brinnande högkonjunktur och ökade skatteintäkter ser vi hur nämnderna inte klarat att hålla sig inom tilldelade budgetar år efter år. Den rödgröna politiska ledningen har inte mäktat med att dämpa kostnadsutvecklingen – utan har slarvat bort möjligheten att spara i ladorna under goda tider. Den oansvariga ekonomiska politiken de rödgröna gjort sig skyldiga till gör att Gotland är sämre rustat inför nästa kris.
En följd av den rödgröna politiken är att vi inte kan fortsätta ha verksamhet på samma vis som tidigare. De beslut man tidigare fattat – att de största nämnderna inte ska behöva effektivisera i ekonomin – gör att vi nu behöver göra stora omtag på flera områden. Alternativet är hårresande: om Region Gotland inte kraftfullt möter den nya ekonomiska verkligheten och den demografiska utmaningen så kommer vi tvingas höja kommunalskatten med cirka en krona per intjänad hundralapp – varje år fram till år 2027.
Sedan de rödgröna partierna gått i opposition vill de nu skuldbelägga Alliansen för impopulära beslut om uppskjutna investeringar och utbudsförändringar. Men vad man glömmer är att det är de rödgrönas oansvariga ekonomiska politik som fört Region Gotlands ekonomi till det värsta läget på ett decennium. Ska Region Gotland nå upp till sitt eget mål om 2 procent överskott krävs utgiftsminskningar på över 450 miljoner under mandatperioden. Läget är oerhört allvarligt.
Därför är det Alliansstyrets största uppgift att föra Region Gotland tillbaka till en ekonomi i balans. Vi är besjälade av att städa upp den oreda i ekonomin som de rödgröna ställt till med, samtidigt som vi skapar bättre förutsättningar för företagande och säkrar den grundläggande välfärden. Det kommer kräva att vi skjuter upp en del investeringar, att vi genomför utbudsförändringar och bedriver en stramare ekonomisk politik. Men det är bättre än att fortsätta med den oansvariga politik som riskerar skjuta det stora skuldberget vidare till nästa generation.