I en tid där miljöallvaret blir alltmer uppenbart och många kejsare uppmärksammas som nakna, så får olika insatser allt högre prioritet. Vi ska använda det vatten som finns i kretsloppet klokt, vi sparar på ström och äter förnuftigare. Många bäckar små får bara inte sina. Några köper egna vingar för pengarna och andra snickrar en dressin. I ett ögonblick av förtänksamhet vill jag ändå peka på något jag tycker är viktigt att komma ihåg, när omställningen skjuter fart. Nämligen att det finns undantag. Fårö ska inte bli ”fossilfritt”. Lämningarna av det 400 miljoner år gamla havslivet skall stanna på sin gamla plats. Och oljan på annan plats. Jag minns de där gamla böckerna från den personliga stenåldern - Mina Vänner: De fick fylla i sin favoritfärg, favoritdjur osv. Som Favoritlag – hade en flicka skrivit ”Allemansrätten”. Så smart! Så stora möjligheter och smarta begränsningar den har, och så kloka naturskyddskriterier vi har – att känna till. Allemansskyldigheten.
”Strandnära fossilfritt Fårö” – Nej tack!