Har läst Eva Bofrides ledare i GT 6 februari. Hon tar upp det orimliga i att en småskalig cykeluthyrning på Sudersand blev en stor olägenhet för turistgrannarna. Hur kan sommargrannarna få rätt att stoppa en fungerande verksamhet av en företagare som bor på Fårö?
Vart är vi på väg? Ska vi stänga ner all verksamhet på sommaren för att inte turisterna ska bli störda i sin sommarro?
På 60-talet besökte jag en lantbrukare på södra Gotland. Han var mycket bekymrad över ett brev från länsstyrelsen som stödde en läkare som köpt en grannfastighet. Bonden som hade höns vars gödsel han tog ut på sommaren, blev ett starkt luktproblem för läkaren som ville förbjuda verksamheten och fick stöd av länsstyrelsen som fordrade en förklaring av äggproducenten.
Jag hjälpte honom att författa en skrivelse till länsstyrelsen där vi förklarade att gårdens verksamhet hade pågått i flera generationer utan några grannproblem. Att inte en gårdsverksamhet är luktfri det förstår alla fastboende gotlänningar. Vill man undvika luktproblem får man väl köpa en stuga i fjällvärlden.
Vår svarsskrivelse fick länsstyrelsen att ändra åsikt i luktfrågan. Ska turisterna komma hit och tala om vad gotlänningarna får göra då kan vi lägga ner Gotland. Alla turister är inte gnällspikar, men sistnämnda kategori ska veta hut.