Det storskaliga fisket håller inga kustsamhällen levande. Kanske några orter på Sveriges västkust blomstrar medan övriga landet slokar.

Nu har vi med ganska många års facit sett hur fisket i Östersjön utarmas på grund av dessa jättetrålare som dammsuger havet. Trålmaskan är så liten att inte ens lillfingret går igenom så då förstår var och en att både rubb och stubb åker med i fartygens lasttankar.

Småskaligt fiske håller samtidigt av åldersskäl på att utarmas trots att detta fiske är både hållbart, miljömässigt och långsiktigt. Små fiskebåtar som fiskar i sitt närområde och fiskaren kan själv förädla fångsten och få ett högre pris. Enligt myndigheten Havs o Vattenmyndigheten är inte detta fiske lönsamt och beviljar därför inga nya fiskelicenser för småskaligt fiske.

För att hålla kustsamhällen levande behövs det småskaliga fisket även om fisket måste bli en binäring till övrig verksamhet. Ingen nystartad yrkesfiskare börjar med att köpa en jättetrålare.

Enligt myndigheterna ligger lönsamheten i fiske i en jättetrålare som varje vecka kan tråla 1500 ton strömming/skarpsill (samt övrigt) och lossa till foderindustrin. Till stor del alltså matfisk. Det finns absolut ingen långsiktighet i detta fiske. Det kan verka lönsamt för stunden och när fisken är slut får man skylla på säl, skarv och husbehovsfiskare. Ordet rovfiske är inte bekant för branschen.

När Östersjön inte längre är lönsam kan ju jättetrålarna köra till Nordafrika eller Chile och fortsätta tråla där.

Vi andra får börja odla fisk i bassänger, för det börjar ju bli modernt.

När myndigheterna motarbetar det småskaliga fisket och framhåller dammsugandet så har man egentligen inte stöd hos våra politiker. Politiker som uttalar sig förordar ofta småskaligt fiske och levande kustsamhällen.

Men mycket snack och lite verkstad som vanligt.