Agneta Berg skriver så bra om erfarenheterna på Gotland av att ta emot de flyktingar som kom hit år 2015 (GT 13 november). I dag är de som fått asyl antingen i utbildning eller jobbar. De är del av samhället här.
Men hon skriver också om avslagen och föreslår att de som skött sig, och varit här i fyra år, nu måste få uppehållstillstånd. Familjer återförenas.
Hon vill att ”våra lokalpolitiker ska verka för detta!”. Bra. Det är det enda rimliga. Det är livsfarligt för våra nya grannar att återvända till de situationer som de tvingades fly från. Vi känner deras historia. Vi vet att de inte kan återvända.
Samtidigt behöver vi deras insatser här: i omsorgen, i servicenäringarna och så vidare. Som skattebetalare. Nu har de varit här i över fyra år, de talar svenska. De vill inget annat än vara med och bidra till vårt samhälles utveckling.
Dessutom: de är praktiskt omöjligt att avvisa alla dem som nu håller sig gömda runt om i Sverige, livrädda. Hur många polistimmar behövs för att hitta alla gömda, hur många förvar måste byggas, hur många flygplan chartras?
Kostnaderna är enorma, i pengar, i lidande. Alla dessa gömda, fråntagna sina arbetstillstånd, men som ändå måste leva. Av vad? Den svarta arbetsmarknaden, droghandel, prostitution? Det är vi som tvingar fram det.
Nu får vi ta konsekvenserna av det och erkänna att vi inte klarade av att ge dem som kom 2015 en rimligt snabb och rättssäker behandling av deras asylansökningar. Vi har försatt dem i en förfärlig situation.
Det finns en enkel lösning. Ge dem som kom år 2015 och som skött sig amnesti. Det påverkar inte vår framtida migrationspolitik det minsta.
Det ger Migrationsverket möjlighet att koncentrera sig på nya asylärenden och det ger polisen möjlighet att bekämpa brott istället för att jaga vettskrämda människor som inga brott begått utan som tvärtom behöver skydd.
Agneta Berg har rätt. Det vore bra om gotlandspolitikerna, som vet hur lyckad integration kan gå till, bidrog till att de som hit 2015 och som ännu inte fått asyl, äntligen fick sina uppehållstillstånd, så att de fullt ut kan vara med och bidra i vårt samhälle.