Nu när Migrationskommittén har börjat sitt arbete, kommer ett av förslagen förmodligen inte få gehör: nämligen att ge flyktingar / de ensamkommande barnen från flyktingvågen år 2015 amnesti. 

Det finns många ambitiösa ungdomar som fått avslag i sina asylärenden och som lever i Sverige utan trygghet. Ingen av ungdomarna vi känner ”valde” att åka till Sverige. Alla hamnade här på grund av förföljelse och faran för livet finns kvar i hemländerna. 

De flydde från talibaner, livet som barnsoldat eller så kallad blodshämnd. Statens linje och Migrationsverkets tolkningar är hårda och utan civilsamhället skulle dessa personer varit utan stöd.


Några av ungdomarna som kom hit 2015 kan/kunde gå i skolan eftersom de fick uppehållstillstånd för studier. Andra inte. Här har staten byggt in hinder som inte är rättvisa! 

Hasse från Afghanistan fick inte stanna för studier på grund av att han kom till Sverige tre dagar efter det av riksdagen slumpmässigt valda datumet 24 november 2015. 

Hans behov av utbildning är lika stort som andras som kom före datumet. Abdel från Tchad fick inte heller tillståndet eftersom han ”bara” behövde vänta i 13 månader på avslag på sin asylansökan istället för de 15 månader som krävs. 

Är det rättvist att asylsökande som får en snabbare handläggning får ett nej på ansökan om studier medan asylsökande som fått en handläggare som arbetar långsammare får ett ja? Nej, detta är inte rättvist! 

Låt ungdomarna stanna, de har mycket att ge. Det finns inte många andra ungdomar som pluggade lika ambitiöst som Hasse. 

Ja, han gick till skolan även utan uppehållstillstånd –  viljan att lära sig var större. På fritiden skapade han musik och teater. För några veckor sedan blev han deporterad till Afghanistan. 

Abdel som också gick till skolan utan uppehållstillstånd, blev prisad för sitt UF, Ungt Företag. Med stort engagemang för andra unga verkade han inom föreningen Demokrati för Barns Framtid. Även han en kreatör inom film. 

Abdel har gett upp hoppet om en framtid här och håller just på att lämna landet. Yaya från Somalia har under sina 5 år i Sverige lärt sig tala perfekt svenska, engelska och arabiska. 

Vilka andra har den kompetensen? Vilka andra kan medla mellan olika språk och kulturer? Har vi råd att förlora dessa ungdomar? Nej, det har vi inte! Vi behöver dem! 

Med drivkraft, vänlighet och stor erfarenhet har de mycket att bidra med. De har erfarenheter från olika kulturer, religioner och politiska system. Vi kan lära oss av dem om världens länder. Detta är en av nycklarna till fred.