Vi är fler och fler som går in i den så kallade väggen! Vi går till vårt arbete med hoppet om att dagen ska vara lugn och att vi alla får gå hem med ett leende på läpparna. Tyvärr så är fallet inte så. Föräldrar lämnar sina barn till en kaotisk miljö som vi försöker framställa till en lugn och harmonisk avdelning.
Det är mycket som ska hinnas med under en dag på en förskola och det viktigaste av allt är ju faktiskt att barnen ska få en så bra dag som möjligt. Men, i allt detta pappersarbete, planering av verksamheten, utbildning som vi själva behöver söka efter samt vara stöd till olika individer, som i sin tur har olika behov som ska tillgodoses, så hinner vi inte med att vara de pedagoger som vi faktiskt är.
Att vara förskollärare i dag är inte bara att arbeta efter läroplanen och följa styrdokumenten. Det är inte bara att ta hand om barn! Vi försätts i tuffa situationer som vi själva ska lösa, det ska göras besparingar för att det inte finns några pengar. Vi ska arbeta för två personer och vi ska försöka täcka upp för varandra. ALLT detta för att spara pengar. Ska vi spara in pengar på det viktigaste vi har? Våra barn, som är vår framtid?! Vi vänder på oss själva så att barnen inte ska märka av att det faktiskt inte är kul att gå till jobbet längre. Det finns ingen glädje eller lust kvar hos en del av personalen. De personer som kommer ut i verksamheterna i dag får en chock och väljer att arbeta med något annat.
Vi blir uppriktigt förbannade över hur det ska dras in och sparas över allt. För att spara pengar ska personalstyrkan bli mindre och det ska tryckas in fler barn på avdelningar som inte har plats och redan har överinskrivningar. Vi får arbeta i en miljö som inte är hållbar. En arbetsmiljö som har dålig ventilation och den sämsta tänkbara isoleringen som finns. Är detta en miljö som vår framtid ska vitsas i fem dagar i veckan?
En del barn vistas fler timmar på förskolan än i hemmet, då vill vi kunna erbjuda en miljö som känns trygg, varm och pedagogisk. Tyvärr, vi menar verkligen tyvärr, så går det inte att forma en helhjärtad varm och trygg miljö när förhållandena redan är en bit av ett elände.
Visionen av en bra förskola och en plats där era barn ska få de bästa möjliga förutsättningarna för en bra framtid är tyvärr utom räckhåll. Det låter hårt, men vi ser inte något hållbart med nedskärning av personal och större barngrupper! Nu räcker det! Vart finns pengarna då det verkar vara brist med pengar på alla förskolor runt om i landet?!