Sten Sandberg, det finns nog ingen vettig människa som inte önskar annat än fred på jorden. Jag om någon, vet hur ”jävlig” människan kan vara, inte bara mot sina fiender, utan även mot sina egna, efter att ha ingått i FN.s fredsbevarande styrkor i Kongo 1962/63 under Kongokrisen, vilket satte djupa sår i mig, flera år efter hemkomsten.
Nu ser ju inte världen ut så som både jag och Du skulle önska att den ska se ut. Varje dag pågår det stridigheter någonstans och människor dödas. Hur tycker Du att samtalets, diplomatins värde har fungerat och fungerar i till exempel Syrien? Nu har FN:s fredsmäklare där, svenske diplomaten Staffan de Mistura, kastat in handduken, efter fyra års arbete att försöka mäkla fred.
Därför menar jag att Du lever i ett önsketänkande och måste öppna ögonen om vad som behövs för att kunna försvara vårt eget land, dess innevånare och vår demokrati. Förklara för mig hur Du ska kunna försvara Sverige med de förband som i dag finns om det värsta skulle inträffa. Till och med förre ÖB, Sverker Göransson nämnde, för några år sedan, att vi bara kunde försvara oss någon vecka. Jag var och lyssnade på honom för några veckor sedan. Om jag förstod honom rätt, så var det inte mycket bättre nu. Nu kunde vi försvara oss två veckor. Men Du har kanske sett i kristallkulan om vad som finns och som komma ska.
Som orientering till Dig, så kan jag nämna att för 20 år sedan, 1998, så kunde Sverige mobilisera 600 000 till 700 000 män och kvinnor. Gotland skulle försvaras av cirka 25 000.
I dag, 2018, kan vi mobilisera cirka 52 000 soldater, inkluderande Gotland, cirka 700-800. Vi är för svaga för att klara oss själva, och då är det för mig en självklarhet att samverka med och ta hjälp av andra demokratiska stater