Om man föds med ett så omfattande funktionshinder att man aldrig kan utföra ett lönearbete är man dömd till livslång fattigdom.
Starten på vuxenlivet är när man lämnar hemmet i 20-årsåldern och flyttar in i ett LSS-boende med en hyra på drygt 7000 kr i månaden. Har man tur får man ansökan om aktivitetsersättning godkänd. 100 procent aktivitetsstöd för en 20-åring är 8790 minus skatt på 2079. Ersättningen stiger sedan långsamt till 9617 när man är 29 år. Bostadstillägget blir 5220. Med en hyra på 7000 blir det kvar 5431 kr som man ska skaffa bohag och leva på.
När man blir 30 får man i stället sjukersättning (kallades tidigare förtidspension). Ersättningen är på 9972, skatten är 2406. Med en hyra på 7000 blir det kvar 6386 att leva på när hyra och skatt är betald.
Det stora lyftet är vid 65 när man blir fattigpensionär och får garantipension på 8254 kr. Det är lägre än sjukersättningen men ger ändå ett större netto eftersom skatten bara är 1046 och bostadstillägget från och med i år höjd till 6540. Som pensionär får 6748 över när skatt och hyra är betald.
Enligt konsumentverket har den unga personen högst levnadsomkostnader och pensionären den lägsta. Konsumentverket anger 6970, 6620 och 6160 bör man ha kvar när skatt och hyra är betald.
Det är den här gruppen som nu tekniska nämnden föreslår kraftigt försämrade villkor för när det gäller färdtjänst. Hur ska de klara av att betala? Måste man söka försörjningsstöd för att åka till daglig verksamhet och fritidsaktiviteter?