Hälsosamma scheman, indragning av personlig assistans och kundens behov går inte att förena.
Har förstått att många i personalgrupperna inom socialförvaltningen har reagerat på de så kallade hälsosamma schemana.
Som god man och förälder vill jag ge en bild av hur de boendes situation inom enheten Omsorg om personer med funktionsnedsättning försämras påtagligt.
Min son har Downs Syndrom och är 49 år. Han flyttade hemifrån vid 22 års ålder och har sen bott i samma boendegrupp. I gruppen bor åtta personer med olika funktionsnedsättningar. De bor i egna lägenheter med stöd dagtid av 1-2 anställda och 1 anställd på natten.
Att ha personal bara några steg bort som man kan ringa till även nattetid har gjort att de boende har känt en trygghet och ett lugn som har saknats tidigare innan nattjouren.
Min son bor så till att han ser lägenheten där personalen sover och då stannar han hemma och kan somna tryggt.
Alla gode män och föräldrar som jag har varit i kontakt med har varit väldigt nöjda med att gruppen till slut fick nattpersonal och även märkt att ett lugn har infunnit sig för de våra.
Den förändring man nu avser att genomföra är att en person till med funktionshinder ska tillhöra gruppen. Personen har fått avslag på sin personliga assistans och är i behov av personal dygnet runt på grund av sin sjukdomsbild.
Personen bor cirka 300 meter bort från den andra gruppen och där ska personalen nu befinna sig nattetid.
Förändring av resurserna påverkar de andra personerna påtagligt. Jag förstår så väl att den personen behöver ha personal på natten men det behöver de andra med.
Denna försämring har vi gode män naturligtvis reagerat på.
Vi har, med påtryckning från oss, blivit inbjudna till möten där cheferna lägger stor vikt vid att prata om de hälsosamma scheman som man ska införa för personalen.
Att förändringen innebär en försämring och påverkar gruppens mående negativt har man som jag ser det inte tagit hänsyn till. Vi har starkt kritiserat denna försämring.
När det inte finns personal i närheten, går min son ut även nattetid för att skaffa sig en egen koll på om någon i gruppen är hemma/vaken som han kan gå in till.
Detta beteende har de senaste åren eskalerat på grund av tilltagande ångest för att vara ensam och begynnande demens.
Resultatet blir att vi som föräldrar 74 och 77 år gamla måste ta hem vår snart 50-åriga son till oss på nätterna. Han och de andra i gruppen har rätt till tillsyn och trygghet alla dygnets timmar, eller har jag fel?