Brittiska psykiatrisällskapet har nyligen tvärvänt och meddelat att antidepressiva medel har omfattande och allvarliga biverkningar och är beroendeframkallande. Detta uttalande är helt i linje med såväl amerikanska läkemedelsverket som europeiska läkemedelsmyndigheten. Hur informerar svensk psykiatri om riskerna?
En nyligen publicerad israelisk långtidsstudie av 6 830 barn kan i sammanhanget vara av intresse. Den förväntades påvisa låg förbrukning av antidepressiva medel hos tonåringar (13-18 år) efter att de som barn (6-8 år) medicinerats mot adhd med metylfenidat (typ Concerta).
Denna medicinering genomförs med varierande varaktighet och konsekvens främst på grund av bieffekter. Vart femte barn slutade helt.
I undersökningen deltog barn mellan 6 och 8 år som började medicinera under perioden januari 1998 till december 2002 och som inte tog något antidepressivt preparat före 12 års ålder.
Forskarna tog fasta på den stora skillnaden i medicinering av adhd-diagnostiserade barn och delade in gruppen i två, en som inhandlat mindre än hälften av föreskriven medicin och en som inhandlat mer än hälften.
Resultatet var att den senare gruppen hade 50 procent högre risk än den förra att få antidepressiva medel under tonåren. Barns medicinering med metylfenidat förebådade alltså antidepressiv diagnos och behandling som tonåring.
Enligt läkemedelsstatistik 2018 behåller Gotland första platsen i riket. Här har lanserats tesen att biverkningar av adhd-medicinering egentligen är ”avtäckta” andra sjukdomar som i sin tur kräver kemisk behandling. Detta kan vara en förklaring till att några biverkningar aldrig rapporteras.
Särskilt utsatta på Gotland är flickor mellan 15 och 19 år. I den gruppen medicineras 12,5 procent med antidepressiva medel, skyhögt över riksgenomsnittet.
Adhd-preparat ges till 7,8 procent av flickorna vilket är mer än dubbelt mot riksgenomsnittet. 48 procent av dessa ges även antidepressiva medel. Det betyder att i stort sett hälften av de med adhd-medicin dubbelmedicineras med antidepressiva preparat.
Eventuell nedtrappning rekommenderas ske under längre tid och med psykosocialt stöd.