SĂ„ Ă€r dĂ„ âskamflĂ€cksdebattenâ igĂ„ng kring Ă hlĂ©nsgaraget. Hur ska vi som samhĂ€lle hantera förĂ€ndring, försĂ€mring, ökad brottslighet - eller brottslighet som pĂ„ grund av debatten uppmĂ€rksammas. Hur ska vi hantera de som vi upplever som ânyaâ inslag i det som vi hittills upplevt som en trygg plats. För i Ă€rllighetens namn Ă€r det fortfarande tryggt - men det innebĂ€r inte att vi kan strunta i platser som Ă hlĂ©nsgaraget. Det som behövs Ă€r att vi - bland annat frĂ„n politiskt hĂ„ll - tĂ€nker helheter och tar strategiska grepp.
Att försummade platser riskerar att bli otrygga Àr kÀnt och bör uppmÀrksammas. NÀr vi satsar miljoner pÄ en trevligare och mer vÀlkomnande stadsmiljö sÄ finns à hlénsgaraget INTE med i listorna över platser som ska fÄ en översyn. Det Àr inte direkt en plats nÄgon skriver hem om eller har med pÄ den numer obligatoriska selfien. Bortglömd.
Men, problemet ligger kanske ocksÄ i de dÀr stuprören, i det dÀr att nÄgot Àr en annans bord och ansvar. OCH givetvis. Att det inte finns pengar. Visst, det Àr invÀndingarna.
Men hur var det nu med de dĂ€r parkeringsavgifterna som majoriteten infört och försvarar. De pengarna skulle gĂ„ tillbaka till âparkeringsverksamhetenâ. SĂ„ nu Ă€r det up till bevis. Det borde finnas pengar frĂ„n p-avgifterna att investera i att göra Ă hlĂ©nsgaraget till en tryggare plats för alla. De pengarna borde finnas om de inte magiskt slunkit ivĂ€g i nĂ„gon stor pengapĂ„se.
ItÂŽs payback time!