Aj vad det gör ont...
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att inte bli lyssnad på och tagen på allvar!
Att hamna utanför systemet vad gäller arbete, arbetskamrater, socialt nätverk etcetera.
Att tro att jag är nå´t när jag inte betyder något någonstans!
Att hela tiden undra om jag är riktigt klok för att jag inte blir trodd!
Att betvivla varje dag att det verkligen får gå till på detta sätt i Sverige!
Att vakna varje morgon efter en sömnlös natt och undra vem som ska ringa eller höra av sig och sparka undan benen på mej i dag!
Att hamna utanför systemet så att jag inte finns någonstans, i något register!
Att undra varje dag hur jag ska orka hitta en stunds ro för att överleva!
Att inte veta hur jag ska få ihop pengar till mat eftersom jag ju inte finns och har rätt att få någon lön!
Att förutom allt ont jag har i kroppen också får väldigt ont i själen för att jag inte blir trodd!
Att leta, oftast utan att hitta, den minsta empati hos människorna jag möter!
Att vänta på att i morgon blir det nog bättre!
Att veta att det inte finns någon bot för min sjukdom!
Att undra om vi ska få gå ifrån vårt hus eftersom vi inte kan fortsätta att betala av lånen!
Att undra om livet verkligen ska behöva vara ett sådant helvete!
Att fundera över om det är värt att leva!