Mats-Ola Rödén (L) hävdar i en debattartikel den 2 juni att sjukvårdsledningen drar fel slutsats när vi nu beslutar om att bygga om akuten. Han lyfter fram andra problem som vi istället behöver åtgärda. Till saken hör att även medarbetare och patienter under lång tid har fört fram behovet av en ombyggnad. Jag hävdar bestämt att det både går att förbättra logistiken på akuten samtidigt som vi till exempel stärker upp primärvården och förbättrar missbrukarvården.
Akutmottagningens lokaler är i stort behov av ombyggnad och tillbyggnad då de medför integritetsproblem för patienter, utrymmena är trånga och lokalerna behöver anpassas till dagens och framtidens patientflöden. Ombyggnad behövs för att möta de olika behoven hos patienter, närstående och medarbetare. Anpassningar ska ske för ett bättre patientbemötande, bättre arbetsmiljö och god säkerhet på mottagningen. Vi tar också höjd för kommande lokalbehov för andra delar inom sjukvården som behöver mer yta såsom röntgen, intensivvård och operation. Vi avsätter 77 miljoner under tre år för detta ändamål som en investering.
För 2017 ville Liberalerna anslå 55 miljoner mindre till hälso- och sjukvården – årligen framöver. Inför nästa år vill de lägga ett extra sparkrav på sjukvården på drygt 16 miljoner. I svepande formuleringar kan vem som helst säkert hävda att alla dessa miljoner hade funnits bara om det hade funnits en bättre sjukhusledning. Oppositionens argument att hela tiden kunna åstadkomma mer med mindre pengar ger dock inte en trovärdig bild av hur sjukvården ska kunna utvecklas på riktigt.
För att investera i primärvården, vilket vi systematiskt har gjort de senaste åren och vilket vi också börjar se effekterna av, krävs det även pengar till personal och löpande drift. Att såväl säga nej till nödvändiga lokalinvesteringar och systematiskt underfinansiera sjukvården som Mats-Ola och Liberalerna gör, är ingen framkomlig väg för att bygga en långsiktig starkare sjukvårdsstruktur.