Strävsamma vänsterpartisten Carina Lindberg har gått till attack mot mig för en insändare jag hade häromveckan, om äldres rättigheter och inflytande. (Artikeln har också kommenterats av Anders Bergström häromdagen). Min första artikel i förra veckan handlade om att äldre ska få vara aktiva hela livet, och det möjliggörs genom den politik alliansen för i regeringen.
Jag råder Lindberg att lyssna till forskare som ägnat sig åt dessa frågor, för vi får samma svar där om äldres egenmakt. Bland annat har de kända professorerna Bodil Jönsson och Mats Thorslund en hel del att bidra med om vad samhället kan förvänta sig framöver.
De ger bland annat en helt ny beskrivning av åldrandets utveckling och möjligheter. Många äldre försöker att anpassa sig till att vara gamla, trots att man är samma människa i sinnet som man varit hela tiden, och livslängden har ökat med tio friska år. Ålderdomen börjar därmed också senare i livet och idag ser äldre bättre, hör bättre, är rörligare, har it-vana, bättre ekonomi et cetera.
Äldrehälsa handlar inte längre bara om sjukdom. En hälsoenkät från oktober i år visade till och med att det är i gruppen 66+ som man upplever sin hälsa allra bäst! Det finns numera också en betalningsvilja i att satsa på sin hälsa hos många. Många har också varit vana att bestämma och vill ha kvar makten över sitt eget liv, och bokstavligen stått "på barrikaderna".
Vi måste också bli bättre att se på de dynamiska effekterna av att vi får allt fler friska äldre i samhället. Vi måste ta tillvara den klokskap och kompetens som finns hos dem som levt länge och skaffat sig stor erfarenhet, och vara mer vaksamma på den åldersdiskriminering som finns i samhället (medvetet eller omedvetet). Det handlar om att på ändra synen på människor som kollektiv, och istället se vad varje person kan bidra med för att få ett bra samhälle både här på Gotland och nationellt, och det gäller även politikens inriktning framöver!
Därför tycker jag inte Lindberg ska vara så förtvivlat rädd för äldres inflytande i vården och en verklig valfrihet, även för dem. Tvärtom, de ställer krav att få ha kvar makten över sitt eget liv! Det är när inte den egna kraften räcker till som samhället måste ge det stöd som man behöver.