Läste i oberoende moderata Svenska Dagbladet den 2 februari rubriken ”Kapitalismen är sin egen värsta fiende” av Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
Nu är ju det inget nytt, men det känns ändå bra att det lyfts fram i början av ett valår.
Vidare står det: ”Vad ska vi göra med kapitalismen? Inkomst och förmögenhetsskillnaderna ökar liksom expansionen av gruppen superrika”.
Det refereras till en tysk sociolog och en amerikansk ekonom Streeck respektive Reich. Båda är överens om att ”kapitalismen sett sina bästa dagar.”
Och efter bubblan som sprack 2008 ”har det inneburit kraftiga nedskärningar, en urholkad välfärd och populistiska strömningar inom politiken.”
Allt startade med den orättfärdiga omregleringen under 1980-talet skriver författarna.
Den så kallade ”avregleringen fick starka privata intressen att ta över regleringsinitiativet.”
”En politik för att gynna de rika och mäktiga slog igenom”.
Tiden för folkliga krafter och starka fackföreningar var borta. Det är nu dags att återta initiativet.
Det är dags att ge sitt stöd till de krafter som vill minska klyftorna i samhället, minska orättvisorna, minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, minska klyftorna mellan stad och landsbygd.
Det är dags att ge sitt stöd till mer solidaritet, mer gemenskap, mer demokrati. Det är först då vi får mindre kriminalitet, bättre skolresultat, mer pengar över till bra äldrevård och bra sjukvård.
Människor som lever i sunda och rättvisa samhällen blir sundare, och mår både psykiskt och fysiskt bättre.
Rättvisa och tydliga spelregler i ett samhälle skapar framtidstro och tro på att utbildning lönar sig och på att människor duger trots sina fel och brister.
Rättvisa samhällen ger insikt om att kriminalitet är destruktivt för individen, för familjen, för samhället.
Hårdare straff är en sak, framtidstro är något alldeles alldeles helt annat.