Allt som får växa organiskt gör det långsamt och stabilt. När det sedan blommar så vissnar det snabbt.
När jag började springa på Almedalsveckan för cirka tjugo år sedan så var det med en känsla av nyfikenhet och frihet. Det var spännande att komma in på gårdar som annars är slutna för allmänheten. Hela Visby öppnade sin famn och önskade alla välkomna.
Aldrig har väl ett ljummet glas rosévin smakat så gott som i ”Märtas” eller ”Jannes” trädgård. En trädgård som de, som så många andra, hyrde ut för att dryga ut semesterkassan.
Tänk, där gick dom, de vi bara sett på tv, i kortbyxor utan slips, och trevliga var dom också.
Vad hände sedan? Jo det som ofta händer, fel budbärare började se det som sin idé och ansvar. Istället för att låta lokala näringsidkare och boende ha ansvaret, tog regionen över det. Företag och organisationer bör inte hyra trädgården längre, de hänvisas att hyra ett vitt plasttält av Region Gotland. Visby stängs, och Visbyborna som tidigare såg fram mot denna vecka, börjar hata den!
Mitt Visby är mysigt, rosorna blommar, det skrålas i gränder och på gårdar. Mitt Visby är inte inkapslat i plast!
Gotland skryter om att de numer konsultar i politiska evenemang. Det görs studiebesök från andra länder hur detta ska byggas upp, alla vill ha ett Almedalen! Det tror jag inte ett dugg på! De kommer hit för att se hur de inte ska göra!
Så mitt enkla råd, snälla Region Gotland, lägg er inte i för mycket, då kommer Almedalsveckan att dö ut! Jag looovar!
Glöm inte att allt började på ett lastbilsflak, det är ju det som är det fina!