Nyheten om att statsministern inte kommer till Almedalsveckan för att det ”blivit för mycket lobbyister” är sorglustig. Eller, faktiskt riktigt beklagansvärt. Inte för att jag är en anhängare av den socialdemokratiske statsministern utan för att jag värnar demokrati, dialog, öppenhet och kunskap. För att förstår att samspelet mellan politik och näringsliv är viktigt.
Den som med det argumentet avstår att vara på plats under en vecka som på så många sätt bidrar till att utveckla Sverige har inte fått ihop hela bilden. Eller, väljer att göra en ensidig analys av vad som gynnar Sverige.
Almedalsveckan har utvecklats från ett tal på ett lastbilsflak till en livaktig och efterfrågad demokratisk mötesplats. I sommar firar veckan sitt 51 år. Att tro att den inte skulle utvecklas är bara dumt. Precis som en människa som 51 åring inte är densamma som vid fem års ålder…
För mig kommer vecka 27 2019 att bli min 26 Almedalsvecka jag deltar i på raken. Veckan har för min del utvecklats från att vara ”massor av intressanta seminarier” till att vara ”den utan konkurrens viktigaste och intressantaste veckan på året”. Ja, näringslivet är på plats! Näringslivet har insett att detta är en vecka då politik och näringsliv kan mötas. Otvunget, öppet, spontant. Det om något bidrar till utveckling.
Glädjande nog har också fler och fler ”vanliga medborgare” insett att denna demokratifestival är en möjlighet att frossa i allt från den rena partipolitiken till olika intressegruppers, företags eller organisationers frågeställningar kring samhällsproblem. För, och det glöms många gånger bort, det är samhällsfrågor / samhällsproblem som ställs i fokus under Almedalsveckan.
Näringsliv och politik möts, det är den stora poängen. Näringsliv och politik kompletterar varandra och behöver förstå varandra. Almedalsveckan är en av de mötesplatser som behövs för att detta ska bli verklighet, för att lösa samhällsproblem. Att sätta politiken i något sorts elfenbenstorn och racka ner på Almedalsveckan är ovärdigt, det visar på en arrogans mot näringslivet. Men vad annat är att vänta.
Stefan Löfven har tydligen inte sett poängen med att möta vanliga människor eller det näringsliv som bygger Sveriges välfärd. Arrogant? Oengagerat? Ja, det tycker i alla fall jag.