Detta är en komplettering till min första insändare angående vården på Gotland.
Min fru har alltså diagnosen alzheimer och och efter att jag vårdat henne i hemmet ett antal år hamnade hon för cirka ett år sedan på särskilt boende för dementa. För några månader sedan blev hon så pass våldsam att man inte klarade av att ha henne på det boende där hon var. Man tog nu hjälp av psyket där hon blev kvar 4-5 veckor trots att läkarna där inte ansåg att det var rätt ställe för hennes fortsatta vård. Ännu en gång träffar vi fantastiska människor, som gör allt för att både min fru och vi anhöriga skulle må så bra som möjligt i denna jobbiga situation.
Genom samtal med läkare, övrig personal och egna iakttagelser insåg jag snabbt att psykvården på ön har samma problem som övriga vårdinstanser. ALLTSÅ FÖR DÅLIG BEMANNING!
Jag trodde i min enfald att ansvariga i regionen hade en plan för hur man hanterar personer som blir våldsamma och har mycket svårt att vara tillsammans med andra patienter. Jag vet i dag att så inte är fallet. Min fru kan inte vara den första och inte heller den sista som reagerar på detta sätt. Däremot vet jag att det för ett antal år sedan fanns en avdelning på psyket just för sådana patienter. Varför försvann den?
I dag bor min fru i ett eget boende med duktiga assistenter dygnet runt. Hon är nu lugn och har fått ett någorlunda värdigt liv den tid hon har kvar att leva.
Att det nu fungerar så bra beror på att personal på olika nivåer, med stort hjärta och fantastisk empati, plockade fram den här lösningen. Jag och min familj är så oerhört tacksamma för det jobb ni lagt ner. Ingen nämnd och ingen glömd!
Alzheimer, som är klassad som en dödlig sjukdom, kan yttra sig på många olika sätt. En del, som min fru, klarar inte av att vistas tillsammans med andra och för dessa personer måste man skapa en lugn trygg avskild boendemiljö. Sådana boenden finns inte på Gotland i dag. Något för er politiker att tänka på när ni planerar för framtiden.
Ingen människa, som inte varit i den situationen, kan fatta vad alzheimer innebär för den drabbade och den närmaste familjen. Ni som har politiskt inflytande borde ta kontakt med och lyssna till anhörigas berättelser. Det skulle ge er bättre förståelse inför kommande beslut gällande alzheimervård. Ta det som ett gott råd!