Angående den kristna tron
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men i Bibeln samsas inte mindre än tre skapelseberättelser. De första två är urgamla, den äldsta med rötter kanske 5-6 tusen år tillbaka i tiden. Den yngsta inleder Johannesevangeliet och är en mystisk beskrivning av hur Gud skapar genom att låta sina tankar ta form. "I begynnelsen var Ordet..."
De tre är sinsemellan mycket olika. Den första, i 1:a Moseboks 1:a kap börjar med att Gud skapar ljuset (jämför Big Bang teorins ljusexplosion!) Jag citerar och kommenterar: "Jorden var öde och tom (det hebreiska uttrycket tohu et bohu betyder egentligen huller om buller; alltså , allting var huller om buller!) "Guds ande svävade över vattnet" (Vattnet är i hebreisk tankevärld en symbol för kaos: alltså, Gud har makt över kaos, bringar ordning och stabilitet.) Berättelsen fortsätter sedan med att beskriva hur livet skapas först i havet, sedan på land, fåglarna före däggdjuren och människan sist.
Den andra skapelseberättelsen (den äldsta) återfinns i 1:a Moseboks 2:a kap. Den har ett annat syfte. Här skapas människan först (Adam betyder människa) En lustig detalj i sammanhanget är att om denna myt formulerats på svenska hade Adam varit en hon! Svenska är nämligen det enda språk i världen som har ordet människa i femininum! Fram till Adam för Gud sedan alla sina skapade varelser och låter Adam namnge dem. Det här är berättelsen om hur Gud delar med sig av sin makt till människan när han ger henne språket. Den som namnger har makt. Längre fram i berättelsen, efter att Gud har delat upp människan i manligt och kvinnligt, kan vi följa hur människan gärna vill ha makt, men ryggar inför det ansvar som följer. Men om människan inte tar ansvar blir hon i sin gudslikhet farlig. Det är detta som utdrivandet ur paradiset handlar om. Gud låter en ängel med svärd bevaka paradisets port- för därinne växer inte bara kunskapens träd utan också Livets. Avskuren från den direkta gudskontakten tvingas nu människan leva ett hårt och mödosamt liv. Detta är bakgrunden till Bibelns alla berättelser om hur Gud och människa längtar att återförenas och försonas.
Hur oerhört meningslöst är det inte att ställa de bibliska skapelseberättelserna mot de naturvetenskapliga! De talar olika språk och svarar mot helt olika typer av sanning! Nog borde vi väl på 2000-talet kunna ha utrymme att tala både i vetenskapliga och religiösa termer om verkligheten. Och nog borde vi i rättvisans namn låta de olika religionerna beskrivas också av sina företrädare och inte bara av sina kritiker.