ADHD-medicinering på Gotland är vanligast bland pojkar 10-14 år och flickor 15-19 år.
När det gäller pojkarna har Gävleborg med sina drygt 9 procent nu gått om Gotland som dock med över 8 procent åter ökar efter en utplaning 2013-2014.
I Sverige finns regioner med 14 procent medicinerade pojkar.
Som jämförelse kan nämnas att Jönköping, Kronoberg och Jämtland ligger på något över 3 procent
När det gäller flickor 15-19 år ökar Gotland nu åter efter en utplaning 2012-2013. Ön ligger på första plats med drygt 5 procent, tätt följt av Gävleborg. Socialstyrelsen uppger ett spann mellan 3 och 5 procent som sannolik förekomst av ADHD. Vi kan alltså konstatera att på Gotland ligger antalet diagnosticerade flickor 15-19 år i överkant.
Eftersom varken blodprover, hjärnröntgen eller neuropsykologiska test kan ge underlag bygger ADHD-diagnoser helt och hållet på beteendebeskrivningar. Det krävs att man uppfyller tio till tolv av 18 påståenden av typ: Är ofta glömsk i det dagliga livet.
Pratar ofta överdrivet mycket. Är ofta lättdistraherad av yttre intryck och så vidare. Det hela tiden återkommande begreppet ”ofta” är minst sagt svävande.
När det gäller flickor hävdar nu Attention (förening för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) att även andra symptom kan ses som tecken på obehandlad ADHD.
Till exempel bipolär sjukdom, ätstörningar, depression, generaliserad ångestsjukdom.
Frågan är vilka beteenden som inte kan hänföras till den helt okända orsak som anses ge ADHD?
Någon kemisk obalans har inte kunnat bevisas liksom inte heller hög ärftlighet. Tidiga studier visade att ADHD förekom oftare inom familjer och lite mindre vanligt hos släktingar.
Man drog slutsatsen att beteendet var ärftligt. Senare forskning visade att det resonemanget inte håller.
Det går inte att tala om genetik bara för att något uppträder oftare inom familjer eller bland släktingar. Det kan vara fråga om delade kulturella och/eller psykosociala förhållanden. Den tidiga forskningen återuppväcks i dag, men är inte sannare nu.
Givetvis är det utmärkt att flickors problem och svårigheter äntligen uppmärksammas men förtjänar de inte att benämnas utifrån sin egenart och inte klumpas ihop med ADHD?
Särskilt som vi nu vet att närmare 600 barn i Sverige (10-19 år) under de senaste fem åren gjort självmordsförsök eller i självskadligt syfte överdoserat ADHD-preparat?
Bara i Stockholms län har läkare under ett år (2014) underlåtit att rapportera närmare 300 allvarliga biverkningar.