Efter att ha sett braskande rubriker i ett par veckors tid, vilka förkunnar att sommaren är slut, så har jag börjat undra vilken sommar man talar om? Är inte ryktet om sommarens död lite överdrivet? Den rör sig ju fortfarande.
En del verkar anse att sommaren begränsas av den tid som folk är lediga och sedan blir det plötsligt höst över en natt. Andra tycker att sommaren räcker till nästa lågtryck för att sedan när sommaren återkommit ta till det typiska svenska svaret, när de påminns om sommaren.
"Säg är det ändå inte skönt sommarväder?".
"Nu ja".
Några håller styvt på SMHI:s definition - det vill säga dygnsmedeltemperaturen ska ha varit över 10 grader i minst fem dagar i följd. Därav följer att sommarens slut först kan fastställas efter dess bortgång och den är minst sagt lite oprecis. "Minst 5 dagar". En del förnekar sommarens bortgång och talar om höstens alla poänger. Dessa finns ju, men jag kan ändå inte låta bli att tycka att dessa glada hoppar över sommarens sista fas. Hur kan man annars då tänka om sommarens längd? Jag tror att det handlar om inställning, hopp och lite positiv uthållighet. Dessutom får vi ändå ofta flera återfall i sommar - brittsommar, indiansommar eller grävlingssommar med mera. Att hålla tag i sommarkänslan lite längre är förmodligen folkhälsosamt.
Var sak har sin tid. Och samtidigt så missunnar jag verkligen inte höstentusiasterna glädjen över det tilltagande gråmörkret. Alla har ju sina böjelser. Förr eller senare blir hösten verkligen på modet...