Jag sitter här, 31 år och arbetslös, har svårigheter på papper så de går inte att förneka. Kanske inte en sådan stor grej tänkte ni. Men är man över 30 år och arbetslös, så är man inget värt. Inte ett enda öre.
Jag får varken pengar från a-kassan, Försäkringskassan (arbetsförmedlingen) eller socialen. A-kassan är jag inte berättigad till för att jag inte har jobbat ett halvår minst. Försäkringskassan (arbetsförmedlingen) får jag inga pengar från för jag inte har varit arbetslös i över 400 dagar. Socialen får jag inga pengar av för att jag lever i ett samboförhållande.
Så hans lön ska täcka hela familjen på två vuxna och 2tvåbarn (sedan har vi djur som tre katter och en hund också) och nu kanske alla tänker att vi ska göra oss av med djuren för de kostar bara pengar. Tyvärr är djuren mera värda för oss. Djuren hjälper mig med att komma ut, de är som min medicinering för att inte sitta inne hela dagarna. Det hade jag annars gjort.
Mina svårigheter är att jag är deprimerad, har ångest och tvångstankar, och så finns det en släng av dyslexi inblandat.
Varför får jag inget jobb? Jag har frågat mig det varje dag, hela tiden. Men jag kommer inte ens på interjuver. Jag har godkänt CV och personligt brev. Har till ochmed gjort så några med egna företag har sett på dem som jag känner privat för att kolla om de är något fel, men de hittade inget.
Jag är helt enkelt ingen intressant person. Men så är jag inget värd heller. Inte enligt systemet. Jag vet inte längre vad man ska göra. Har skickat intressemail till företag men inte ens det hjälper.
I arbetsförmedlingen är jag i något som känns som ett moment 22. Man kan bli listad när man har svårigheter, de har vetat om dessa sedan jag var 25 och med i projektet unga kvinnor. Men inget har hänt där. Hjälpen är så begränsad och det blir inte bättre av att de inte vet hur man ska få en inkomst när man inte har ett jobb. De säger ungefär att det är tråkigt. Men de går med på att jobba med dessa regler. De står tekniskt sett bakom bestämmelserna.
Jo, det är tråkigt att inte ha en inkomst. Det är tråkigt att vara mera värd död än levande just nu.
Det är tråkigt att man har fått dessa svårigheter som jag har (jag skulle om jag kunde ge bort en eller alla) det är tråkigt att ingen ser vad jag kan göra eftersom att jag inte ens får en chans.
Vet inte vad jag vill ha sagt med allt detta, men något måste bli förändrat i dessa bestämmelser, för det kan inte vara så att jag är helt värdelös.