Är Visby innerstad värd något?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det spelar som jag ser det, inte någon som helst roll hur världsarvsförklaringen skedde. Miljön är värd att värna, den är unik. Sedan får vi så sakteliga förbättra delar av den. Det går säkert att göra bara vi får arkitekter som står upp för sina värderingar.
När planerna för innerstaden ses över finns det lurande faror. Den främsta faran är att vår tids opportunism får råda. Dagens obehärskade situation med biltrafiken kan rimligen inte få dominera som i dag. Den representerar endast en bråkdel av Visbys tillvaro som fysisk miljö och skämmer ut den helt.
ttt
Under de åtta år jag bott i Visby har endast en positiv trafikåtgärd gjorts för innerstaden. Det var när det borgerliga styret såg till att Adelsgatan blev gågata. Det var säkert ett lyckokast även för affärsidkare. Under nuvarande politiska beslutssystem har inget skett som är positivt för innerstaden. Det är snarare så att en kommande kongressanläggning kan fördärva innerstaden genom ytterligare trafikbelastning.
Det är en intellektuell fördel att ur plansynpunkt se hela innerstaden som ett monolit bestämd av ringmuren. Gator, torg och gränder blir då ett slags frizoner. Sociologer har sett gator och torg i staden som representerande stadsbornas allemansrätt. Numera är stadens allemansrätt i allt väsentligt försvunnen. Det ligger något väsentligt i att freda innerstaden från all onödig biltrafik.
Visbys innerstad är en enhet som kräver en trafiklösning som inte är helt vanlig. Det går inte att tillämpa dagens synsätt på trafik med dagens regelsystem. Gator i stadens snöröjs och sandas och de gående utnyttjar mitten av gatan för att slippa istappar, tegelpannor och snöras. Låt dem kunna göra så.
Gator och gränder har mönster från vikingatiden bevarade i en del av staden. Och andra mönster från senare sekler. Låt det så förbli. Det är en del av Visbys charm att kunna ge seklerna en sådan tydlighet i stadsbilden. Det går dessutom att tydligt uppleva Östersjöns olika havsnivåer genom seklerna.
ttt
I gamla Visby behövs beslut om storleken på fordonen som kan och får köra in. Det är inte acceptabelt att överstora fordon, ofta med litet skrammellast, kan få fortsätta att fördärva portiker och gathörn och klämma gående mot fasaderna. Det är, och behöver finnas, en skillnad mellan trafikplanering utanför kärnan och innanför.
Elektroniken ger oss i dag nya unika möjligheter att reglera trafiken och trafikflödena. Det innebär att alla bilar som kör i innerstaden skulle kunna identifieras och om man så vill avgiftsbeläggas.
De olämpliga förarna bör genom sina fordon kunna ges ett elektroniskt signum och stoppas redan vid portarna. Först när de kan identifieras så slipper vi se de många berusade, de drogade och de körkortslösa som nu dagligen - statistiskt sett - far fram i innerstaden. Då slipper vi se dem som talar i telefon samtidigt som de ohämmat störtkör i gränderna eller försöker ta sig fram i för trånga gränder.
Att firmaskyltade bilar kör uselt och snabbt är en form av företagets egen harakiri. Det finns många som reagerar med avsky. Det är knappast vetigt att vägverkets bilskyltar finns i innerstaden för att visa till Stora torget.
ttt
Kommunen har ansvar för trafikföringen, efterlevnaden av reglerna och eventuell skyltning. När planerna växer fram om en trafikstrategi för innerstaden bör kunniga på innerstadens historiska miljö ges en avgörande roll. Ta också vara på dagens kunskap. Så som man har gjort i gamla städer i Europa där man värnar om människans välbefinnande. Ett slags gårdsgatusystem helt utgående från de gåendes villkor är en möjlig lösning.
Vågar sedan kommunens politiker ta tag i genomfartstrafiken och hindra alla dem från norr att åka ner till hamnen och färjorna kan det tänkas att livsmiljön i innerstaden blir så god som den kunde bli. Innerstaden behöver befrias från denna dygnetrunttrafik.
Det finns i Visby tillräckligt med kringfartsleder byggda under "den billiga asfaltens tid" det vill säga på 1960- och 1970-talen. Kanske miljön blir så bra att många av de obebyggda tomterna i innerstaden kan fås att bli bebyggda. Det finns så pass många att de kan räcka till ett års bostadsproduktion.