Det kändes utomordentligt bra att ha upplevt invigningen av nya P18. En honnör till den nye regementschefen M. Ardin och C Stridsgruppen S.Pettersson för ett väl genomfört återtagande.
Låt mig dock framföra kritik mot ÖB:s Högkvarter vilken jag antar står bakom den övergripande planläggningen av invigningen. När jag stod vid Oskarsstenen som flankerades av två livgardister till häst spanade och lyssnade jag förgäves efter den rote med Gripenplan från F17G vilken jag var övertygad om skulle hedra det nya regementet med en överflygning. Så blev det inte och det är anledningen till kritiken mot Högkvarteret och rubriken om stolthet i militära förband.
Vi har kommit en bit i återtagande av förmåga till strid för att kunna försvara vårt land men vi får inte glömma vikten av att varje soldat dessutom måste känna stolthet över tillhörigheten i grupp, pluton och förband. Soldatyrket är till sin natur fysiskt och mentalt påfrestande och måste balanseras av en stark känsla av kamratskap och stolthet. Den känslan är mycket viktig att konsekvent bygga och kommer avgöra hur rekryteringen av soldater och officerare lyckas.
Det är därför en överflygning av Gripen hade setts som en given respektfull hälsning mellan vapenbröder/systrar och varje soldat i det nya regementet skulle sträckt ryggen extra av stolthet.
Hade tillika ett muller av stridsvagnseld från Tofta Skjutfält påmint om förbandets starka förmåga och varför inte en salut från Marinen i sjön utanför Hällarna så hade flera ungdomar känt en längtan efter att få tillhöra det nya förbandet och dela stolthet med soldaterna som stod uppställda på fältet.
En överraskande order från ÖB till Flyget och Marinen hade dessutom varit en bra övning i snabb omställning och förflyttning och därför inte ödslande av förbandens resurser.
Respekt och kamratskap är sannerligen utomordentligt viktiga soldategenskaper vilka måste vårdas och uppmuntras. Rekryteringen till det nya regementet kommer att lyckas när trampandet i lera på Tofta Skjutfält balanseras av dessa förhållningar till kamraterna vid sidan och allas stolthet till det egna förbandet