Efter regionfullmäktige den 25 april har jag reflekterat över begreppet förstå. Dels vad jag själv förstår och dels vad delar av den styrande majoriteten förstår – med avseende på uppdrag och ansvar.
Politiken – regionfullmäktige – är den församling som ytterst bestämmer ramarna för vad som kan och inte kan göras inom regionens verksamhet.
Budgeten blir det redskap som visar vilka verksamheter som får vilket belopp att röra sig med. Så, regionfullmäktige säger att ”detta är det ekonomiska utrymme nämnd X har att röra sig med”, detta är vad vi gemensamt beslutar att vi har råd med. Den skatt vi alla betalar utgör de intäkter som ska betala kalaset.
Regionfullmäktige ger alltså politiker som är ansvariga för respektive nämnder ett uppdrag; Här är pengarna, fixa uppdraget.
Om nämnden inte tror att de klara uppdraget så måste de säga till. ”Säga till” i detta sammanhang handlar inte om att säga något på ett möte. Nämnden måste tydligt och formellt tillskriva regionfullmäktige om situationen för att regionfullmäktige ska kunna ta ställning.
Det duger inte med vad vi får läsa i tidningen, det duger inte med vad vi får höra i korridorerna. Det måste återrapporteras till regionfullmäktige för avgörande där.
Om detta inte sker och en nämnd fortsätter att gå med underskott så kan man fråga sig om den nämnden förstår att de därmed inte genomför uppdraget som de lovat fullmäktige att göra – hålla budget.
Om man gör ett stort underskott så innebär ju det att skatteuttaget skulle behöva vara större. Brist i måluppfyllelse och brist i följsamhet till det som bestämts.
Den som bryter mot det som bestäms i regionfullmäktige – vårt gemensamma beslut om vad som gäller – signalerar också därmed att beslutet inte spelar någon roll. Det är för mig ett underskott i demokrati. Det demokratiskt fattade beslutet utraderas av en enskild nämnd som inte följer budget.
Om man hårdrar det så blir det enskilda nämnder som bestämmer skatten på Gotland – inte regionfullmäktige.
Vi kan inte ha det så.
Att revisionen riktar en anmärkning mot ett antal nämnder betyder att dessa nämnder struntat i det som gemensamt beslutats och inte uppmärksammat regionfullmäktige på att så var fallet.
För min del är det ett svårslaget rekord i arrogans att inte godta den anmärkning som regionens revisorer riktar mot hälso- och sjukvårdsnämnden.
Det vittnar om bristande insikt om vilket uppdragets art och vem som bestämmer vad som ”får kosta”.