Att säga till
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När nu så många lyckas säga till och minst lika många säger ifrån, så kan en och annan undra hur mycket av det sagda som blir gjort? Eftersom det ingalunda är säkert att allt som är sagt blir gjort, och inte heller att det som gjorts blir sagt, så kanske nypan salt kan vara något att ha med sig. För om det var så att allt som sagts blir gjort - så kanske hälften vore nog. Om man väljer att inte säga det man vet, för att andra ska känna sig tilltalade och ingen kan säga ifrån - då kan alla känna sig lite förda bakom ljuset i vår demokrati. Och det kan ju inte vara meningen. Speciellt inte när så viktiga mötesdeltagare har rest så långt för att säga till och ifrån. Eftersom medieljuset dessutom är starkt, mikrofonerna alltid på i Almedalen och det sagda rannsakas så är det nog bättre att tala ut före. Ordet är ditt, fritt och uttalat, kanske först efter mitt och andras. Och du som tänker, att man bör tänka först och tala sedan, kanske inte tar tillfället. Och du som tar det snabbt i akt, möjligen får fler tilltalade och oväntat mycket talartid sen. Så gör det gärna snabbt och kort i linje med tacktalets framgångsprinciper. "Res dig för att synas, tala högt för att bli hörd och tala kort för att bli älskad". Älskad i världsarvet, av de lyssnande och på en mycket tilltalande ö.