Att styra eller inte styra, det är frågan
Foto: Zettergren Bengt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
38 procent av kulturnämndens ledamöter svarar ja på Kulturnyheternas fråga om man kan tänka sig att gå in och peta i konsten och kulturen. I Halland är motsvarande siffra 13, i Västra Götaland tolv och i Skåne sex procent. Dessutom svarar 23 procent i den gotländska nämnden "vet ej", vilket betyder att bara 39 procent ser konsten och kulturen som fri i sitt uttryckssätt.
Förvirrande frågor
Frågan löd i sin helhet. "Hur långt sträcker sig politikernas ansvar för det som sker i kulturlivet? Bör en politiker kunna stoppa till exempel utställningar eller föreställningar i offentligt finansierad verksamhet, till exempel konsthallar, museer och teatrar?" Enkätfrågan håller inte precis nobelprisklass. Två frågor i samma enkätfråga gör den något förvirrande.
Av svaren att döma blir det uppenbart att det krävs ganska mycket av en region att gå in i en avsiktsförklaring med Kulturrådet.
Det är inte bara att skriva under ett papper som Gotland nu gjort. Kanske har det gått för fort. Nämnden i sin helhet har inte riktigt hängt med.
En viss fortbildning torde behöva läggas in efter nyår. Den som borde skett för ett halvår sedan. Men man kan också fråga sig om Kulturrådet gjort klart vad som krävs på olika nivåer då avsiktsförklaringen arbetades fram. En läxa också för Kulturrådet.
Annars var det ju något av klang och jubelföreställning för en dryg vecka sedan då Kulturrådets ledning var här och "examinerade" Gotland så här långt. Gott betyg då. Sämre betyg nu av Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg, som med skärpa föreslår studium av Sveriges grundlag, företrädesvis yttrandefrihetsgrundlagen. Men, som sagt, hon kan nog behöva se över de egna rutinerna i kontakter med regionerna.
Så nog tycker jag att Gotland hängs ut lite orättvist. Enkäten liksom intervjuarens sätt att ställa frågor känns tveksamt. På nätet framgår hur osäker reportern är i sina intervjufrågor. Vill uppenbarligen få fram svar som svärtar ner politikerna.
Länsteaterns Monica Sparby undviker skickligt alla fallgropar, medan nämndens Dan Blomgren har det svårare. Det är alltid trist när man får en känsla av att reportrar vill frambringa ett visst resultat.
Kvar står ändock att Kulturnämnden får jobba med sitt nya uppdrag som kulturregion. Att nämnden i sin helhet involveras i processen. Att referensgruppen som knutits till nämnden får en rimligare utformning. Det behövs en mindre grupp med professionell kompetens som kan ge handgripligt stöd till nämnden och dess kansli. Den stora gruppen, som finns idag, bör mera ha karaktär av att hållas informerad och ge visst allmänt stöd.