Barbro Jöberger har skrivit en mycket bra insändare och ställt några intressanta frågor omkring landshövdingens idé att Gotland behöver flera invandrare. Arbetslösheten är stor och bostadssituationen är bitvis svår på Gotland. Ändå tycker landshövdingen att situationen bör bli värre.
Det är illa att människor plågas så i sina hemländer att enda utvägen synes vara att fly och svenskarna måste försöka att hjälpa till i samma utsträckning som andra européer men det är fel att ge gotlänningarna förespeglingen att medborgarna här skulle vinna något på ett flyktingmottagande.
Om inte välutbildade och språkkunniga medborgare får arbete, hur ska då de som inte ens kan språket få jobb? Om man sett Ronna i Södertälje och Rosengård i Malmö måste man fråga sig vilken del av Gotland som ska utses som vårt bidrag till den typen av samhälle. Innan man verkställer planerna på ett stort flyktingmottagande måste regionens ledande våga diskutera med innevånarna som ska betala.
Man måste våga tala om hur alla (även de nyanlända) ska klara av kulturkrockarna, man måste våga resonera om huruvida det finns problematik omkring kvinnosyn, hederstänkande och kränkningar av barn vilket kanske bidragit till att skapa den situation varifrån man flyr. Ledande politiker och skribenter kan inte reagera med reflexer från ryggmärgen och ropa "rasist" så snart någon vågar ifrågasätta dagens politik, då har vi inte långt till den franska situationen där man löper risk att folket röstar fram en president från Nationella Fronten.