Bananer och robotar
Foto: Stefan Gustavsson / SvD / SCANPIX
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det var under finalen av Irene Sjöberg Lundins sinnliga kulturvecka på Svarta Fåret. Speciellt fäste jag mig då vid;
"Den Okände
Bananens grav
Vi stannar vid
och tänker stilla:
Vem bet hans unga
ryggrad av?
Vem skar och gjorde
honom illa?"
Väcker inte livet och andras död - fullt av frågor? Oavsett om det är ekologiskt, ologiskt, iråkat eller ungdomligt gröngult. Kopplingen mellan den före detta levande bananen och en artikel om "Känslor mellan robot och människa" i GT, får mig att fundera över våra potentiellt förnyade förhållanden till hårda och mjuka existenser.
I robotartikeln den 21 juli, kan man läsa att robotarna i ökande grad förväntas fylla sociala behov i våra liv - bland annat i äldrevården, som villiga sängpartners och som ett rogivande element på dagis vilostunder.
Artikeln avslutas med att minröjande robotars kraftigt plötsliga död, väckte sorg hos soldater samt att ett nytt försök till robotanvändning i detta syfte fick avbrytas då det ansågs vara inhumant!
Då undrar jag vad är det händer här egentligen? Hur upprymt uppskruvad kan man bli på en skala?
Kanske får vi sedan höra röster som att; Vi är robotgravida! Hur har du tänkt ta ut din robotledighet?
Äntligen semester - Robusta passar svärmor (och Robertina följer med...) Och sedan kommer kanske IKEA-varianten - roboten Newton - för tingens ordning och reda i hemmet. Det blir nog ett rackarns skruvande i den byggsatsen kan jag tro. Och du - vem kommer egentligen att besöka "Den okände robotens grav"?
Där vilar ingen, då han/hon/den redan är mikroskopiskt demonterad, återvunnen och snart i var mans hem eller kanske rent av i en kulturell källare på Broa?