De stora bankerna har nu levererat sin redovisning för det andra kvartalet. Vinsterna för respektive bank är rekordstora. Hur skapas dessa rekordvinster kan vi med all rätt fråga oss?
Vi kan gå tillbaka till finanskrisen 1990 till 1994, då vi skattebetalare pumpade in pengar i våra storbanker för att förhindra bankkonkurser. Nordea (Nordbanken) var till exempel på fallrepet och behövde våra skattepengar för att inte konkursa. Vi skattebetalare fick stå för Nordeas förluster med omkring 35 miljarder kronor. SE-banken lät sina kunder betala genom att bredda marginalen mellan in- och utlåningsräntan. Den bank som klarade sig bäst under dessa mörka bankår var Handelsbanken.
Tittar vi idag på bankerna och hur de skär guld med kniv kan vi fråga oss om de klarar en ny kris i bankväsendet? Jag tror att vi skattebetalare om krisen kommer får stå för fiolerna och hålla bankerna under armarna.
Nu är det läge för att samla i ladorna för kommande nedgångar i bankväsendet. De bonustyngda cheferna tillhör i praktiken ett skattebefriat frälse. Bonusarna är en kompensation för löneskatten antar jag det vill säga en skattebefriad inkomst (bonusen = skatten + en penninggåva). Jag utgår från att bonusgåvan utgör en del av den vinst som uppstår efter skatt(?).
Jag har inget emot en bank som skapar vinst och till och med stora vinster. Vad jag är emot är att vi skattebetalare får träda in på scenen när det blir en kraftig nedgång i ekonomin. Bankerna har aldrig öppnat och läst Föreningssparbakens egen tidning "Spara och Slösa". Gör det och lär er!