Vid mina promenader i mitt närområdet passerar jag ett äldreboende med svenska flaggor monterade på balkongerna. Jag tycker det ser trevligt ut. Jag bestämde mig för att köpa en sådan. Jag gick till Clas Ohlsson och köpte en miniflagga på 80 cm stång med gul knopp på toppen.
På väg ut mötte jag en bekant. När han fick höra mina planer, sa han i all välmening. ”Om du flaggar svenskt på balkongen riskerar du att få höra både det ena och andra. Somliga kanske inte gillar det”.
Mitt svar blev. ”Hade jag bott i Ryssland, Norge eller på Cuba hade jag haft respektive lands flagga på min balkong. Men nu är jag i Sverige och då är det svenska flaggan som gäller”.
Med flaggan på plats var jag mäkta stolt och dessutom fanns det inte en flagga till så långt ögat nådde. Men hör och häpna! På tredje dagens morgon fladdrade ytterligare en svensk flagga på en balkong strax intill. Hade jag plötsligt blivit trendsättare? Passerar man balkongen ifråga syns en liten svensk bordsflagga på ett bord. Jag undrar: Kan verkligen min lilla flagga triggat balkonginnehavaren? Eller har balkonginnehavaren liksom jag inspirerats av flaggorna på äldreboendet strax intill?
Jag sände en tanke till min bekant och hans förmanande om risken att flagga på balkongen. Nåväl, strunt i det. Det ser trevligt ut med balkongflaggor i omgivningen. Man måste nödvändigtvis varken vara nazist, rasist eller anhängare av SD för att ha en svensk flagga på sin balkong. Betydelsen av en svensk flagga vajande för vinden är att den är en garanti för att Gotland ännu inte har fallit för någon unilateral maktutövning. Således så har åtminstone min flagga kommit för att stanna på min balkong.