Att lyssna på regionfullmäktige ger många frågetecken för den som inte är insatt i frågorna. Jag har ändå varit med länge och känner igen alltihop.
För kanske 20 år sen var det också kris i sjukvården. Den politiska oppositionen kritiserade ledningen och krävde en annan politik. Sen fick de ta över och man bytte roller.
Då stod Carina Lindberg (V) i talarstolen och lät förstå att ”sjukvården är underfinansierad”. Detsamma sa Saga Carlgren (V) nu. Hälso- och sjukvårdsnämnden får mindre pengar i budgeten än de gör av med, så är det. Ändå har de fått stora tillskott.
I år har de tillåtits överskrida budget med 80 miljoner kronor.
Nu har nämnden enhälligt beslutat att de behöver 55 miljoner till.
Vad kan ledningen göra annat än att plussa på budgeten från juni med 55 miljoner? Och oppositionen att fördöma ”dålig ledning och styrning”.
Kommunen klarade det då, för 20 år sen. Vi hade några år när ekonomin gick ihop. Men nu är problemen värre än nånsin.
Det är nog underförstått från alla håll att man inte kommer att kunna hålla den här budgeten heller. Vilka förklaringar får vi?
De flesta landsting har underskott i sjukvården och stora problem, så är det också. Men vi, ensamma på vår ö, är så utsatta.
De här extra pengarna till sjukvården måste tas från kommunens andra verksamheter.
Det blir väl skolan som måste spara ännu mer.
I fullmäktige var det bara Elin Båth (FI) som tog ordet skattehöjning i sin mun, fast det är vad många medborgare har väntat sig.
”Gotlänningarna överkonsumerar sjukvård jämfört med andra delar av landet”. Så lär det vara, men vad menas med det? Har vi för många vårdcentraler? Skulle de läkare vi har räcka till, om man organiserade vården annorlunda? Som okunnig medborgare misstänker man det. Men inga politiker i HSN tycks tro att det går. Eva Bofride i Gotlänningen har nog rätt i att det är allvarligt.
Som lök på laxen kommer så krav på stora lönehöjningar för både sjuksköterskor och lärare. Dem har politikerna helt enkelt skjutit ifrån sig. Man skyller på dyrare läkemedel och fler äldre med stora vårdbehov. Allt det här tycks växa till den där tuvan som välter hela lasset.
Regionfullmäktige fick i alla fall en förnämlig ledning och styrning med Bo Björkman som ordförande. En perfekt sammanfattning av vad som sagts i en flera timmar lång diskussion, till och med sidhänvisningar så en åhörare kan hänga med i handlingarnas ordmassor.