För en tid sedan tog Robert Sundberg upp på Gotlands Folkblad att riksdagsledamoten Joar Forsell (L), med stöd av andra borgerliga företrädare föreslagit en förändring av barnbidraget genom inkomstprövning eller behovsprövning.
Man kan fråga sig om det inte i dagens läge finns andra mycket mera angelägna frågor att arbeta med?
Syftet med förslaget kan verkligen ifrågasättas!
Många har vittnat om att barnbidragsadministrationen är rationell och har i särklass låga handläggningskostnader.
Inkomstprövas!
Har man inte tagit del av kommunernas svårigheter med besluten om avgifterna för barnomsorgen?
Tidigare bestämdes avgiften på deklarerad inkomst, men denna princip ändrades till att inkomsten skulle beräknas framåt ett år.
Lätt för den som har fast anställning, men svårare för den förälder som med kort varsel får ”hoppa in” på det ena tillfälliga arbetet efter det andra.
Har för låg inkomst uppgivits gentemot deklarerad inkomst, inträder återbetalningsskyldighet, kanske åter i en tid av arbetslöshet.
Beräknad avgift för 2016 justeras 2018!
Kommer systemet för inkomstberäkning för rätten till barnbidrag att likna detta förfarande, då kommer det att bli ett komplicerat beräkningssystem betingat med höga kostnader som följd.
En inkomst- eller behovsprövning ligger inte i tiden när det gäller den mångåriga trygga barnbidragsreformen.
Sundberg tar upp flera frågeställningar som kommer att vara svåra att hantera. Jag upprepar inte här, men jag delar hans upp-fattning.
Vi vet också att det finns barn som inte kan delta i de aktiviteter som både förskolan och högre klasser anordnar på grund av att familjerna inte har de ekonomiska förutsättningarna.
Hellre än att tillstå detta inför hela klassen känns det lättare att stanna hemma.
Enligt uppgifter är det cirka 5 000 barn som inte kommer till skolan.
Det säger väl något!
Vore det inte mera behjärtansvärt att undersöka orsakerna till detta än att börja tära på barnbidragen?