”Vad händer med ett samhälle där man plötsligt inte längre behöver bidra, bara ta sin rätt”? frågar sig Eva Bofride i en ledare om basinkomst (4/4).
Ja, det är väl en spännande fråga. Varken Eva eller jag har svaret på den, men de experiment med basinkomst (alltså att alla människor utan motprestation garanteras en summa pengar varje månad, tillräckligt hög för att man ska kunna leva på den) som har gjorts på många håll i världen, under ett ganska långt tidspann visar alla på positiva effekter.
Den OECD-rapport Eva hänvisar till säger inte mycket annat än att inkomstklyftorna inte skulle minska mellan medborgarna. Och det är väl rimligt. Väljer man att lönearbeta eller driva företag ska det såklart synas i plånboken.
Väljer man att leva på basinkomst så väljer man också en lägre levnadsstandard. Förutom det finns bara fördelar. I alla fall om man tror på människans förmåga att ta ansvar för sitt liv. Och det gör väl en centerpartist?
De allra flesta människor vill bidra, känna sig behövda, tjäna andra. Det gör livet värt att leva. Men vi har byggt upp ett samhälle där människor går till jobb som inte skulle behövas i ett basinkomstsamhälle; jobb som till exempel handlar om att granska och bedöma andra människors rätt till sjukpenning, bostadsbidrag eller försörjningsstöd.
Vi har byggt upp en arbetsmarknad som sliter ut dem som har jobb och stänger ute dem som inte passar in i mallarna. Det leder till så mycket förspilld energi och bortslösade skattemedel.
Fattigdom passiviserar. I vårt samhälle ses den fattige som misslyckad. I basinkomstsamhället finns ingen fattigdom. Bara människor som själva väljer att leva på en låg inkomst. För att det går och är okej.
Vem ska göra jobbet då? Ta hand om åldringarna? Byta dagisbarnens blöjor? Vem kommer att spetsutbilda sig för att möta företagens behov? Jag vet inte men jag tror att omvårdnadsjobb och tuffa utbildningar fortfarande kommer att attrahera många. Med bättre arbetsmiljö och skäliga löner inom omsorgen och vetskapen om att man kan studera utan att få hundratusentals kronor i skuld kommer det i alla fall inte att bli svårare att rekrytera än det redan är.
Framför allt – vi kan inte fortsätta att leva som vi gör i dag. Det är inte hållbart. Något måste göras och basinkomst kan vara en lösning. Det är i alla fall värt att pröva.