För någon vecka sedan satt jag i havsbastun i Burgsvik. Tillsammans med bönder, professionella armbrytare, rutinerade journalister och några bortkomna men välkomna tyskar åtnjöt jag både gemenskap, värme och den inre frid som åsynen av ett snötäckt hav kan ge.
Det är i sådana stunder som vi bygger en bättre värld. När vi samlas i vår vardag och pratar med varandra ansikte mot ansikte. När det finns nyfikna frågor och tid att lyssna.
Det finns flera sådana platser, offentliga rum som främjar ett gott möte och samtal. Hos oss är det till exempel biblioteket och fiket, i viss mån även våra affärer och våra kyrkor.
Vi ska vara måna om dessa våra offentliga mötesplatser. De bidrar till att skapa ett jag och ett vi, en identitet och gemenskap. Vi som bakar till kyrkkaffet, vi som ordnar språkcafé för våra nyanlända, vi som sjunger i kören, vi som kör Viktor.
Vår bygd – liksom stora delar av vår vackra ö – är rikt välsignad med engagerade människor och aktiva föreningar. Denna rotade lokala identitet är nog en av förklaringarna till varför Storsudret kunde växa med tio procent över en natt under flyktingmottagandet 2015. Inte att det gick problemfritt. Men det gick!
Det finns en stark förankring, en trygg gemenskap som kunde möta dessa våra medmänniskor. En gemenskap som bar.
En stark identitet står inte i motsats till ett fungerande kulturmöte, en lyckad integration eller en nyfiken livshållning. En trygg förankring i det lokala, vardagsnära, och en själslig hemvist är snarare en förutsättning för att klara utmaningarna i denna stora, rör(l)iga värld.
En trygg gemenskap kan nämligen vidgas utan att spricka. Om jag har en plats i tillvaron behöver jag inte vara rädd för andra. Om jag har ett vi och ett jag så kan jag lättare möta ett du och ett de. Om jag har en bastu jag trivs i kan jag lättare möta borttappade turister och nyinflyttade syrier.
För mötas över olika gränser och grupper, det gör vi, oavsett om vi vill det eller inte. Men det är inte farligt, Gud ske lov. Det är inte alltid enkelt heller. Men det är nödvändigt, möjligt och givande.
Så var stolt nästa gång du småpratar med en granne. Var stolt när du besöker en soppluch. Var stolt när du sitter och svettas i sockenbastun. För du är med och bygger en bättre värld. En gemenskap nära dig som gör det möjligt att möta andra, när som fjärran. En gemenskap som är trygg. Och som kan vidgas, till att förena bönder, journalister, nyanlända och präster under samma tak.