Svar till Ingvar Larsson på Fårö som skrev insändaren "Viktigare med skolandan än storleken" 28 februari i GA.
Tack Ingvar för att du för in debatten på skolans innehåll och uppdrag och att skolan är till för eleverna. Det är en underbar berättelse och en bit skolhistoria som du beskriver. Någon har sagt att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. I den tid du beskriver fanns det ett levande lokalsamhälle med vuxna utanför skolan som hade tid över för barnen.
Alla elever gick i den närmaste skolan och det var en god sammansättning med både starka och svaga elever. En lyckad blandning som var ett skäl till att Sverige fram till de senaste åren, klarat sig bra i internationella jämförelser hur eleverna lyckas i skolan. Eleverna fick draghjälp av varandra.
I dag är det ganska tomt utanför skolan både i staden och på landet. Det är ett av skälen att samhället behöver bygga upp miljöer för barn som kan kompensera avsaknaden av den levande bygden.
I dag har förskola, skola, fritidshem och fritidsklubb ersatt de vuxna utanför skolan som du beskriver och som engagerade sig i elevernas vardag.
I dag kan föräldrar välja bort den närmaste skolan. Gör tillräckligt många det finns det inte möjlighet att driva en skola med de skattemedel som finns att tillgå på Gotland.
Hur andan är i en skola beror mycket på den som leder skolan. Det kan vara en skola med 600 elever som har ett underbart arbetsklimat och det kan vara en skola med 60 elever. Jag håller med dig om att det inte är storleken som andan beror på. Att försöka bygga hållbara skolor, som inte ständigt hotas av nedläggning, i en ständigt föränderlig värld är utmaningen för dagens gotländska politiker. Utan arbetsro och trygghet för elever, lärare och skolledare blir det inte någon god anda i skolan.